Late bloomer

Den har med nöd och näppe klarat sig undan spadens vassa egg hela sommaren. Och nu, visar den mig sin prakt, nästan hånfullt. Vissa behöver lite tid att komma till sin rätt. Det finns hopp för oss alla. (Ulleternell)

It just barely escaped my shovel many times and now finally it blooms, looking all interesting and proud. Just a reminder that some take longer to bloom and that there is hope for everyone. (Anaphalis triplinervis).

Jag är i Lattefärgsträsket!

Vårt radhus ska få ny fin kostym. I slutet av 40-talet när vårt putsade radhus byggdes så ville man att fasaden skulle imitera sten. Nu över 60 år senare så är fasaden i sten! All småsten som låg inbäddad i den infärgade spritputsen ligger på ytan som försummade noppor på en gammal tröja.
Nu är murarmästarna här och slipar, tvättar och lagar putsen innan det är färgens tur att målas på. I den kulör vi valt. Eftersom vi vill vara trogna huset så väljer vi en stenfärg som ursprunget. Med fyra olika provmålade beigea kulörer som liknar både det ena och andra inser jag att jag hamnat i lattefärgsträsket. Färgen latte må vara både omodernt och fantasilöst och hopplöst ute men jag älskar ju en latte. En god varm krämig latte gör mig glad i hjärnan så då måste det ju funka på vårt hus också. Ska bli spännande att se.

It is time for our townhome to get a new look. The exterior of the house has not been tended to for over 60 years so now it is time. Since we want to be true to the character of the house we choose to go with the original color of the house, whatever that is after years of snow, dirt and windtear. After seeing all my big color swatches I realize that I have landed in the hell of the color latte – beige. (Means no bold designdecision taken here.) But I happen to love latte. A creamy, warm morning latte makes my brain happy. So if I love latte it can’t be wrong on our house.

En utsprungen ros i guld

Solen skiner, ingen kompis hemma, vi målar fönster och det är sååååå trååååååååkigt, enligt min sjuåriga son. Lite guldfärg, några gamla krukor och burkar och en anslagstavla och dagen blev hur kul som helst. Det slutade med Goldfingers på båda händerna och en jättefin kruka till en ros på vårt nyinköpta tunga mosaik/järnbord. Ett bord som äntligen står stadigt på de rangliga ölandsstenarna.

Some goldpaint, some old pots and pans made a boring afternoon turn into a fun pm for my son this summer. And the pink rose fits perfectly in a pot that throne the mosaic table.

Badkarsfront i tyg

Trist standardbadkar med löst hängande front. Lite roligare kan man väl ha det om man nu inte kan byta ut hela badkaret.Vi tog bort fronten och slapp klonkljudet varje gång den gungade in i badkarsbenen. Jag tog ett tyg som jag sydde en tunnel i upptill. Däri trädde jag en trälist som jag sågat ut i samma längd som badkaret och sen dubbelkollat att den passar att trycka in i kanten undertill ovansidan på badkaret. Voila! Mjukt och fint och mycket trevligare och lätt att vika undan vid städning. Får jag tag i en sån där gammal reglerbar gardinstång med 90 graders böj så skulle nog det vara ännu bättre, för då kan ju tyget dessutom fortsätta runt hörnet lite. Nu blev intrycket lite stramare, med ett grovt linnetyg och lite tilltaget så det kan vecka sig, blir det riktigt snyggt. Det får bli nästa gång.

Före

Efter

A boring bathtub got a new front simply by putting fabric on a rod that I stuck in the little rim of the top of the tub.

Hungriga småkryp.

Det är fler än jag som älskar ull. Pälsängrarna. I år har de våldgästat igen och käkat hål på min finaste ullkofta. Urgh! Hur ska jag laga det? Som min mormor Greta med stoppgarn och ullsockan uppträdd på ett gammalt lock? Så, som oftast, när man behöver det så kommer svaret. I Näva Ekotextils nyhetsbrev som säljer superbra underkläder  och skönaste ulltäcken så hittade jag den här länken woolfiller. Kolla in videon! Det måste jag pröva!