Decision taken

I min förra post så hade jag huvudbry över en målning som hamnat i ett vägskäl. Utan att jag själv hade tyckt till om det, anser jag. Och som alltid när jag målar, och många känner nog igen sig i skapandeprocessen, så kommer vägvalen, sluta eller fortsätta, papperskorg eller vägg. Jag åberopar magkänsla, grannen som går förbi eller sonen 10 år som ska säga de magiska orden som får mig att förstå att jag gör “rätt”. För mig är nog ändå alltid det rättaste att våga, att våga göra fel, att våga skrota timmar av arbete och att våga gå en annan väg en den jag trodde i början. Jag intalar mig att jag vinner på det nästa gång, eller åtminstone någon gång.

Nu tog jag valet att ge kroppen ett annat huvud. Det var rätt beslut. Tror jag. Denna gång.

In my latest post I had a decision to make. The body didn’t match the face, or was it that the face that didn’t match the body. Anyhow, I had to do something. This is what I did!

flickaframför

Painting is about taking decisions.

Jag målar idag och ursprungstanken har urartat. Jag var inne på att göra “stora ansikten” men nu kryper det fram en annan karaktär bakom henne. Ska jag göra om kroppen för att passa ansiktet eller ta fram hon som står bakom?

I am painting today and my original idea to make my “big faces” has lost it’s course. There is another, “normal” person showing up behind this girl. So the question is now; change the body so it fits the face better or say hallo to the new person, that I also know might go and hide her/himself before I get to see her. ( I think it is a her).

I love to ride my bike

IlovetoridemybikeJa, det gör jag. Mountainbike, landsväg eller som bara gammal hederlig damcykel med korg. Det ger mig frihetskänsla att cykla och när vårvindar sveper genom håret ( i Stockholm city med cykelhjälm dock) så kittlar det speciellt i livsnerven.

I love to ride my bike. Any bike. My mountainbike, my roadbike or my ladies bike with basket. It gives me a sense of freedom. And now when spring is warming up the air it’s just the best.

Cat in corner

My cat is my perfect painting partner. Does not give any remarks that makes me start thinking (doubting). Does not ask what I mean. Does not ask if it is finished. Does not say that it looks different from what I normally do. My cat doesn’t say; you can do better.
I have learned from experience. Keep comments away during process of creating until you are 200% sure and your heart says “done”! (At least for now).

Kom till kohagen, fika, drick en öl och se mina bilder

Inte i hagen men väl  i gamla ladans galleri visar jag tavlor med recept på livets goda och bilder med allvarlig humor.

Utställningen pågår 1 – 7 juli, 2012. Carlas Café i Näsby, sydöstra Öland.

“A Little Piece of Original Art”. Små tavlor, 15×15 cm. Akryl på masonit.