Tag Archives: måla i olja

KREATIV KNUT

“Kreativ knut” Olja på duk. 82×110 cm. | “Creative knot”, oil on canvas. 82×110 cm.

Var börjar jag? Hur börjar man jobba inför en utställning? Vilka idéer är värda att satsa på. Ska jag ha ett tema eller bara måla på och se vad som kommer fram på duken? Det är det som är den Kreativa knuten.

Jag har normalt inga som helst problem med att komma på idéer eller att bara måla av lust men när målningarna ska bli en helhet, när den röda tråden ska koppla ihop målningar och tanke, och tanke och utställning, och utställning och jag. Då dyker den upp. Knuten. Den kreativa knuten. Det finns bara en sak att göra i detta läge.

Ta en kaffepaus!

Också. Men framförallt så är det bara att börja. Kladda, måla, rita, sucka, torka bort, måla över, skrapa av och måla på igen. Ta en kaffepaus. Och börja behålla. Ställa undan och börja med något nytt. Gå tillbaka, förbättra, lägga till och måla över. Ta en kaffepaus. Och så där håller jag på, tills, om inte tiden tar slut så tar hjärnan slut. Den säger; “Nog nu”. Detta är din utställning denna gång.

Och denna gång ställer jag ut på Galleri Hantverket på Södermalm i Stockholm tillsammans med Cecilia Björnekull som skapar med glas, broderi och ull i kopparfolieteknik.

Och hur var det där med att ha ett tema. Är det nödvändigt? Det vet jag inte men Cecilia och jag har samlat våra tankar och verk kring “Kvinnligt Sinnligt”.

Vårt formspråk är typiskt kvinnligt. Och sinnligt får oss att tänka på den estetiska erfarenhet och viljan att ”ha fint omkring sig” som många kvinnor genom historien har uttryckt främst genom vardagligt hantverk. Cecilia har bland annat hämtat inspiration från 1700-tals broderier. Sinnligt är också att känna och bli varse och i allra högsta grad en del av att skapa.

Vernissage nu på lördag, den 22 augusti, kl 11-16. Galleri Hantverket. Götgatan 63. Södermalm. Stockholm.

Varmt välkommen att mingla med oss!

Kopparfoliering

Cecilia Björnekull: Tiffany glass and embroidery.

CREATIVE KNOT

How do I start working for an art show? What ideas are good and worth keeping? Should I just start painting and see what happens on the canvas? What about a theme? And time? Questions that tangle me up like a bun in the hair. And slowly after lots of coffee breaks, anguish and joy I come to an end. And a start. A start of the art show. On Saturday, me and my colleague Cecila Bjönekull, will open our show at Galleri Hantverket in Stockholm. We plan to have a lot of fun that day.

PÅ MINA VÄGGAR/ON MY WALLS

Vår Salong på Edsvik Konsthall i Sollentuna är en samlingsutställning, 10-15 januari. Vi har med tio målningar var.

Vernissagemingelbild. | Opening day of Art Show:

Varsalongcollage

Fler bilder på mina målningar och jag dagen efter vernissaget.  Foto: Ronny Seijersen

Från vänster: Damen med fågeln, Merula l, Jag själv, Mingel, Systrar.

Från vänster: Damen med fågeln, Merula l, Jag själv, Mingel, Systrar.

Från vänster: Semester I, Jag själv igen, City-Girl-Bird, Semester ll.

Från vänster: Semester I, Jag själv igen, City-Girl-Bird, Semester ll.

We were 8 artists exhibiting and we had about ten paintings each. Here is me with some of my oilpaintings.

Decision taken

I min förra post så hade jag huvudbry över en målning som hamnat i ett vägskäl. Utan att jag själv hade tyckt till om det, anser jag. Och som alltid när jag målar, och många känner nog igen sig i skapandeprocessen, så kommer vägvalen, sluta eller fortsätta, papperskorg eller vägg. Jag åberopar magkänsla, grannen som går förbi eller sonen 10 år som ska säga de magiska orden som får mig att förstå att jag gör “rätt”. För mig är nog ändå alltid det rättaste att våga, att våga göra fel, att våga skrota timmar av arbete och att våga gå en annan väg en den jag trodde i början. Jag intalar mig att jag vinner på det nästa gång, eller åtminstone någon gång.

Nu tog jag valet att ge kroppen ett annat huvud. Det var rätt beslut. Tror jag. Denna gång.

In my latest post I had a decision to make. The body didn’t match the face, or was it that the face that didn’t match the body. Anyhow, I had to do something. This is what I did!

flickaframför

Cat in corner

My cat is my perfect painting partner. Does not give any remarks that makes me start thinking (doubting). Does not ask what I mean. Does not ask if it is finished. Does not say that it looks different from what I normally do. My cat doesn’t say; you can do better.
I have learned from experience. Keep comments away during process of creating until you are 200% sure and your heart says “done”! (At least for now).