IS SAD ART BAD BUSINESS?

Comment of the day

Hemmakväll

Det finns dagar som är allt annat än ljusa och fantastiska. Det kan vara sol ute men mörkt inne, det kan vara kul på utsidan men deppigt på insidan, det kan vara full fart ute men inne har allt stängts ner. Idag var en sådan dag. Deppigt värre. Nu målar jag damer i vanliga fall men att låta penslarna forma fram en glad och uppsluppen kvinna är inte tal om. Är då denna bara för mig? Är ledsen konst något man känner igen sig i men inte köper och hänger upp i sitt hem? Att denna har ett värde för mig är självklart, både i själva görandet och även som målning. Men har den ett sämre marknadsvärde? Är ledsen konst svårare att sälja?

There are days that don’t shine at all. It can be sunny outside but inside it is dark and gloomy, it can be fun outside but depressing on the inside, it can be action outside but stillness inside. Just a day like that. I paint a lot of ladies but a day that is “that kind of day”, it is not possible to let my brushes shape anything fun and joyful. Is this art then just for me? Is “sad” art something people feel connected with but never would by and hang on their own walls?  This painting has of course a value for me, both in the making of it and also as a finished piece. But does it have a value on the market? Not necessarily this one, but as a whole. Is sad art bad business?

Decision taken

Comment of the day, Paintings

I min förra post så hade jag huvudbry över en målning som hamnat i ett vägskäl. Utan att jag själv hade tyckt till om det, anser jag. Och som alltid när jag målar, och många känner nog igen sig i skapandeprocessen, så kommer vägvalen, sluta eller fortsätta, papperskorg eller vägg. Jag åberopar magkänsla, grannen som går förbi eller sonen 10 år som ska säga de magiska orden som får mig att förstå att jag gör “rätt”. För mig är nog ändå alltid det rättaste att våga, att våga göra fel, att våga skrota timmar av arbete och att våga gå en annan väg en den jag trodde i början. Jag intalar mig att jag vinner på det nästa gång, eller åtminstone någon gång.

Nu tog jag valet att ge kroppen ett annat huvud. Det var rätt beslut. Tror jag. Denna gång.

In my latest post I had a decision to make. The body didn’t match the face, or was it that the face that didn’t match the body. Anyhow, I had to do something. This is what I did!

flickaframför

Garden Angel

Paintings

GardenAngel72

En ängel kom till mig. En trädgårdsängel? En skyddsängel. Vet inte vad hon vill. Efter en lång vinter känns det som om hon verkligen vill greppa den första blomman och hålla den kvar. Elller?

An angel came to me. A garden angel or a guardian angel. I don’t know what her mission is. But after a long hard winter here in Sweden, it really feels like she want’s to hold on to the first flower. Or …?

Sunday night painting

Paintings

Sunday afternoon and night have always been my favourite time for creating. It is like a soft filter has lowered itself over friends and family and chores and allowed time for a quiet time of painting.
Tonight I stared for quite some time at four unfinished pieces, (in somebody elses eye they probably looked totally done) but they didn’t do it for me.
This one started out like a dark painting, then a young girl came in for a while, then a large very young person took her place, then I got sick of all the people always cramming their way into my work so I said No to them and just started moving my brush…
Now this one has to be in quarantine for a while before I can decide what I think of it …

Cat in corner

Paintings

My cat is my perfect painting partner. Does not give any remarks that makes me start thinking (doubting). Does not ask what I mean. Does not ask if it is finished. Does not say that it looks different from what I normally do. My cat doesn’t say; you can do better.
I have learned from experience. Keep comments away during process of creating until you are 200% sure and your heart says “done”! (At least for now).